Bilder: Malenami.Com
Nu blir jag alldeles gråtig igen. Malena, som jag hade förmånen att få hänga lite med härom veckan, hon har skrivit om sin Stockholmsresa i sin blogg och även skrivit lite om vårt möte. Och jag blir varm ända in i själen och så innerligt glad över att någon jag uppskattar så mycket och imponeras av tycker så fina saker om mig.
Och det är någonting med den kvinnan som jag inte kan sätta fingret på. Inte bara det att hon är snäll, ödmjuk och har vackra tankar, utan vårt sätt att diskutera och hur hon får mig att kännas är så fint. Hur vi så öppet kan tala om mod och rädslor, bara dyka in i det. Vi pratade självklart också om skäggiga män och smycken. …och när hon kommer och hälsa på mig till Coccola:)
Sådär. Slut på skryt-och-gråtmilt-kärleksinlägg. Återgå.